
Sitter och laddar inför natten....
lyssnar på James Blunt på Spotify....
Tänker tillbaka på hur det kom sig att jag valde vården....
Har alltid haft ett omhändertagande i mig, en känsla att hjälpa andra....
Kommer ihåg mitt första minne av vårdande....
9 år gammal, hemma hos fröken Birgitta med mina klasskamrater i 3:an....
En klasskompis gjorde illa sig och jag var först där, vek aldrig från hans sida....
Var det då det började????
I mina gamla böcker "mina vänner" mina klasskamrater" etc så står det att som vuxen vill jag jobba som sjuksköterska och barnmorska.
Den sista önskan övergav jag under min praktiktid som sjuksköterskestuderande 1988-90, men sjuksköterska blev jag 1990 och det har jag aldrig ångrat.
Självklart går livet upp och ner och ibland har jag undrat om det är det här jag vill????
Kommer alltid fram till att: JA det är det och i min roll så stortrivs jag.
Jag har sett stora förändringar under dom här 19½ åren (egentligen 25 år i februari då jag började som vårdbiträde).
Sedan 5½ år tillbaka jobbar jag på en medicinsk akutvårdsavdelning.
Lär mig massor men ser och träffar oerhört mycket tragiska öden.
Vad är det som händer med våra unga människor????
Vad är det som gör att dom mår så fruktansvärt dåligt att dom inte orkar leva????
Önskar inget hellre än en förändring i samhället för det måste vara där det börjar....
där det byggs upp något som får ungdomarna att må dåligt....
Men jag finns där och jag är där för att stötta och lyssna och hjälpa så gott jag kan men det räcker inte långt, det vet jag...
Men det är en liten bit på väg.
Ta hand om er!!!
lyssnar på James Blunt på Spotify....
Tänker tillbaka på hur det kom sig att jag valde vården....
Har alltid haft ett omhändertagande i mig, en känsla att hjälpa andra....
Kommer ihåg mitt första minne av vårdande....
9 år gammal, hemma hos fröken Birgitta med mina klasskamrater i 3:an....
En klasskompis gjorde illa sig och jag var först där, vek aldrig från hans sida....
Var det då det började????
I mina gamla böcker "mina vänner" mina klasskamrater" etc så står det att som vuxen vill jag jobba som sjuksköterska och barnmorska.
Den sista önskan övergav jag under min praktiktid som sjuksköterskestuderande 1988-90, men sjuksköterska blev jag 1990 och det har jag aldrig ångrat.
Självklart går livet upp och ner och ibland har jag undrat om det är det här jag vill????
Kommer alltid fram till att: JA det är det och i min roll så stortrivs jag.
Jag har sett stora förändringar under dom här 19½ åren (egentligen 25 år i februari då jag började som vårdbiträde).
Sedan 5½ år tillbaka jobbar jag på en medicinsk akutvårdsavdelning.
Lär mig massor men ser och träffar oerhört mycket tragiska öden.
Vad är det som händer med våra unga människor????
Vad är det som gör att dom mår så fruktansvärt dåligt att dom inte orkar leva????
Önskar inget hellre än en förändring i samhället för det måste vara där det börjar....
där det byggs upp något som får ungdomarna att må dåligt....
Men jag finns där och jag är där för att stötta och lyssna och hjälpa så gott jag kan men det räcker inte långt, det vet jag...
Men det är en liten bit på väg.
Ta hand om er!!!








